Så kan Surra dovt användas i en mening
- Pappa står redan vid bilen och håller på att surra fast bräderna på takräcket när jag kommer.
- Och från den stunden hörde hon än starkare, än svagare men oavbrutet ett envist, dovt, mycket pinsamt dunkande.
- Det gav ett hemskt, dovt ljud, som plågade mig förskräckligt.
- Genom huset skalv ett plötsligt dovt mullrande.
- Gång efter annan genombröts gatornas sorl av ett dovt, utdraget tjut, liksom av något jättestort och jättehungrigt djur.
- Redan öste regnet ned ute i trädgården, ett åskregn stritt och dovt, som plaskade mot rutorna och lät forsande rännilar rinna utmed glaset.
- Så började moran åter surra.
- Tracbac gav till ett dovt böl, tog sig för bröstet och rusade i långa skutt upp mot huset.
- Ett stycke därifrån stod automobilen stilla med ett dovt morrande, ännu skälvande av jakten.
- Under tiden var mitt hemliv dovt och tomt.
- Snart fann jag mig inmurad i Seved Baåths bastanta famn och hörde hans breda skånska surra över mitt huvud.
- Den stora väggklockan tickade dovt.
- Maskiner dunkar med dovt buller någonstans i huset, golvet darrar, fönsterna skakar.
- Och han skrattade dovt i sitt yviga skägg.
- Men ute på vidden stannar jag länge och lyssnar till ett dovt brus.
- Hon började surra omkring som en gammal humla och bedyrade att äntligen skulle hon fä säga pojken ett sanningens ord och så vidare.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
